27 april 2026
Robin S Webber
Läsningstid: 7 minuter
Denna artikel publicerades ursprungligen i Beyond Today Magazine: May-June 2026
Mitt i bullret från våra omständigheter och vår oro, var kan vi finna bestående hopp? Skriften visar att när tro och kärlek slår rot i hjärtat, växer hoppet sig starkt. Genom att lära oss att vara stilla och lyssna efter Guds röst, får vi självförtroendet att följa Kristus bortom livets osäkra stunder.
Låt mig dela en berättelse som kan spegla vår personliga resa vid vissa tillfällen, även som Jesu Kristi lärjungar i det 21:a århundradet. För många år sedan fick en liten pojke en ovärderlig ägodel – sin avlidne farfars gyllene fickur. Åh, vad han värdesatte det! Men en dag, medan han lekte på sin farfars isfabrik, tappade han bort klockan bland all is och sågspån. Han letade och grävde, blev desperat, men ingen klocka! Plötsligt verkade allt hopp försvinna!
Det var först då han insåg vad han skulle göra. Han slutade springa omkring och blev helt stilla. Det var när hans hjärta slutade bulta som han i tystnaden kunde höra klockan ticka.
Vad kan vi lära oss av detta? Vår himmelske Fader har gett var och en av oss en ovärderlig, hoppfylld gåva från ovan och planterat den i våra hjärtan. Ändå är det så lätt att tappa bort denna gåva från ovan i det jäktiga och hektiska livet här nere. Vi sänder ut signaler om att allt är förlorat!
Ändå finns denna gåva från ovan alltid där att finna – om vi bara stannar upp, inte bara för att lyssna efter ”klockans tickande”, utan efter Guds röst i Anden och Hans Ord. Ord som genljuder och bör eka i våra hjärtan bortom det dånande bruset från vår mänskliga natur. Enkla men djupa ord, som ”Bli stilla och besinna att jag är Gud” (Psaltaren 46:11). Ord med substans som speglas i vad den lille pojken gjorde (att vara ”still” som en handling!) och som ger oss hopp bortom ögonblicket, när vi svarar på ekot av Kristi andliga röst som uppmanar oss: ”Följ mig” (Matteus 4:19) över vårt eget jagets brus.
Hur ser hoppet ut?
Låt oss börja utveckla en praktisk definition av hopp genom att lyssna med vårt hjärta till Guds ord. Och ja – spoilervarning! – det kommer att kräva tålamod när vi tar till oss och internaliserar psalmistens ord: ”Jag väntar på HERREN, min själ väntar, och på hans ord hoppas jag” (Psaltaren 130:5). Med den tanken i åtanke, låt oss betrakta aposteln Paulus ord i 1 Korintierbrevet 13:13: ”Men nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.”
Paulus räknar här upp tre nyckelkomponenter i en kristens karaktärsutveckling – ”de tre stora”, som vi kanske kan kalla dem – som kommer att göra skillnaden mellan mänsklig förtvivlan och gudomliga resultat. I slutändan är de alla sammanflätade. Tro och kärlek är direkta frukter av Guds Helige Ande (Galaterbrevet 5:22), som ursprungligen såtts i vårt hjärtas jord och som tillsammans ger upphov till hoppet, vilket är en nödvändig näring för att växa i nåd och kunskap.
Sambandet mellan tro och hopp beskrivs i Hebreerbrevet 11:1: ”Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser”. Paulus beskriver vidare sambandet mellan tro och hopp i Romarbrevet 8:24–25: ”För i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man kan se är inte något hopp. För hur kan man hoppas på det som man redan ser? Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi på det med uthållighet.”
Hoppets projicerade andliga grepp
Hoppet på Gud är ett projicerat andligt grepp bortom våra omedelbara moment i livet, i vetskapen om att det Han har lovat oss kommer att ske på grundval av Hans kärlek – en kärlek som definieras och personifieras i 1 Johannes 4:9-10: ”Genom detta uppenbarades Guds kärlek till oss, att Gud sände sin enfödde Son till världen, för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud, utan att han älskade oss och sände sin Son till försoning för våra synder.”
Att ha tro på verkligheten i Guds personliga initiativ av Hans kärlek till oss och i sin tur svara på den kärleken leder till det som beskrivs i Matteus 13:16: ”Men saliga är era ögon, för de ser, och era öron, för de hör.”
När jag delar detta med er kommer jag ihåg historien kring byggandet av Disney World i Florida. Walt Disney hade ursprungligen byggt Disneyland i södra Kalifornien redan på 1950-talet. Men han var begränsad i vad han kunde utveckla på grund av utrymmesbrist – så han drömde om en expansion någon annanstans i Florida. Men han dog innan det byggdes. Det sägs att i slutskedet av bygget sa en chef till en annan: ”Det är synd att Walt inte är här och ser detta” – varpå hans kollega svarade: ”Nej, det finns här för att han faktiskt såg det!”
Denna lilla berättelse om en man med en stor vision genljuder i vår andliga reseskildring om hopp som räknas upp i Hebreerbrevet 11:13: ”I tron har alla dessa dött utan att ha fått vad som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran och trott på det och hälsat det och bekänt att de var gäster och främlingar på jorden.”
Hopp är tro på frammarsch!
Men med detta sagt, låt oss vara medvetna om att när vi strävar efter att omfamna hoppet i svåra tider, så är hoppet inte ensamt i vårt inre rum! Förtvivlan i vår mänskliga psyke ligger precis runt hörnet och omfamnar gärna samma problem och stunder av panik för att skapa helt andra resultat än det hopp som bekämpar, övervinner och ersätter våra tvivel och rädslor.
Hopp är inte en damm som får stå och stagnera, utan snarare en flod som flyter på strömmarna av tro och kärlek. Det är inte något fast och oföränderligt. Det är ”tro på frammarsch”, som behöver övas för att kunna växa och tränga undan rädslan när vi omfamnar den andliga verkligheten att erkänna att Gud är krukmakaren och vi är leran (Jesaja 64:8). Han utför ett verk i oss (Efesierbrevet 2:10; Filipperbrevet 2:13). Och ja, kom alltid ihåg orden från den som uppmanar oss: ”Följ mig”, att vi, precis som han, måste bära ett kors innan vi bär en krona (se Lukas 14:27).
Lägg märke till hur och var aposteln Paulus sammanför de ”tre stora” i Romarbrevet 5:1–5, och hur de smälter samman till den hybrid av hopp som till slut blommar ut – men med ett utmanande arbete i hjärtat däremellan:
”Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också fått tillträde genom tron till denna nåd som vi står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet. Och inte bara det, utan vi gläder oss också i lidandet, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, och tålamod erfarenhet och erfarenhet hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som är given till oss.”
”Så var stilla, mitt hjärta”
För att återgå till där jag började, med den lille pojkens bultande hjärta i inledningen, vet ni vad? Mitt hjärta bultar också ibland, precis som jag är säker på att ert gör.
Jag vill dela med mig av en text som jag har under glasplattan på mitt skrivbord – så att den aldrig är för långt borta när jag behöver en påminnelse! Orden, från en dikt av Minnie Louise Haskins från 1908 med titeln ”God Knows” och ofta kallad ”The Gate of the Year”, lästes upp av kung Georg VI av Storbritannien 1939 när mörkret från andra världskriget spred sig:
”Och jag sade till mannen som stod vid årets port: ’Ge mig ett ljus så att jag säkert kan vandra in i det okända.’ Och han svarade: ’Gå ut i mörkret och lägg din hand i Guds hand. Det skall vara bättre för dig än ljus och säkrare än en känd väg.’ Så gick jag ut, och när jag fann Guds hand, steg jag glatt in i natten. Och Han ledde mig mot bergen och dagbräckningen i det ensamma öster. Så var stilla, mitt hjärta . . . Gud vet. Hans vilja är bäst. De år som sträcker sig framför oss, så dunkla för vårt ofullkomliga seende, är tydliga för Gud. Våra farhågor är förhastade; i Honom har all tid full försyn.”
Det är dags, ja det är dags, att vara stilla och ta Guds hand, som väntar på var och en av oss – en hand som öppnar sig vid för hoppet!
Bibelcitat hämtade från Reformationsbibeln, (Alternativ – Kyrkobibeln 1917) genomgående, om inte annat anges.
Översatt från engelska med hjälp av DeepL. Dokument förberedda för översättning av Bill Turnblad. Granskning av bibeltexter av Sharon Shiver. Korrekturläsning och slutredigering i Ulf Ståhle.
Du kan svara nu. Skriv till oss på info@ucgeurope.org för att få mer information.