De flesta av oss har hört att Jesus Kristus dog för våra synder, men vad betyder det egentligen? Varför var hans död nödvändig?
Designpics
De flesta av oss har hört att Jesus Kristus dog för våra synder, men vad betyder det egentligen? Varför var hans död nödvändig? Vilken roll spelar Kristi offer i Guds plan för mänskligheten? Hur återspeglas Jesus Kristi död i Guds heliga högtider? Detta kapitel om påsken i Nya testamentet kommer att behandla dessa viktiga frågor.
Kristi offer är den avgörande händelsen i Guds plan för att rädda mänskligheten. Jesus förutsade att han skulle ”bli upphöjd” genom korsfästelsen så att ”var och en som tror skall i honom hava evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han gav sin* enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”(Johannes 3:14-16). Här ser vi att Jesu offer, det centrala budskapet i påsken, var en högsta kärlekshandling för mänskligheten. Denna viktiga händelse lade grunden för de årliga högtider som skulle följa. Det är det mest betydelsefulla steget i Guds plan.
Strax före påskhögtiden, som skulle leda till hans avrättning, sade Jesus:” Nej, just därför har jag kommit till denna stund.” …”Och när jag blir upphöjd från jorden ska jag dra alla till mig.” Johannes 12:27, Johannes 12:32).
Den dag då denna djupgående händelse, korsfästelsen, ägde rum var den 14:e dagen i den första månaden i Guds kalender, samma dag som påskalammet skulle slaktas (3 Mosebok 23:5). Paulus skulle senare säga till församlingen i Korint att ”För även vårt påskalamm** Kristus är slaktat för oss* (1 Korinthierbrevet 5:7).
Låt oss nu se tillbaka i Bibeln för att hitta de instruktioner och den betydelse som Gud gav om denna dag. Det kommer att hjälpa oss att förstå varför Gud förväntar sig att vi fortsätter att fira påsken.
Guds instruktioner om påsken
Som tidigare nämnts sade Gud genom Mose till Farao: ”Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen” (2 Mosebok 5:1). Genom en rad plågor visade Gud sin stora makt och befriade israeliterna från slaveriet i Egypten. Efter nio plågor gav han Israel specifika instruktioner om nästa och sista fruktansvärda katastrof och de åtgärder varje israelisk familj måste vidta för att undkomma den.
Det felfria lammet av mankön representerade Jesus Kristus som det fullkomliga, syndfria offret för våra synder.
Gud sade att på den tionde dagen i den första månaden (på våren i Mellanöstern) skulle varje israelit välja ett lamm eller en get som var tillräckligt stort för att mätta varje hushåll (2 Mosebok 12:3). Det valda djuret skulle vara ett ettårigt handjur utan några fel. På kvällen den fjortonde dagen i den månaden skulle israeliterna slakta djuren och stryka lite av deras blod på dörrposterna till sina hem. Djuren skulle sedan stekas och ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter.
Skaparen instruerade vidare israeliterna att han denna kväll skulle döda alla förstfödda i Egypten för att övertyga farao att befria israeliterna från slaveri. Den förstfödde i varje israelisk familj skulle skyddas om tecknet av blod fanns på ingången till deras hem. Gud skulle ”gå förbi” deras hem för att skon dem – därav namnet på denna högtid (2 Mosebok 12:13).
Gud sade att denna dag skulle vara en minnesdag för israeliterna: ”Och ni ska ha denna dag som en minnesdag. Ni ska hålla den som en HERRENS högtid från släkte till släkte. och fira den såsom en Herrens högtid.” (2 Mosebok 12:14). Bibelns författare förklarade senare att den årliga påskfirandet symboliserade Kristus. Paulus, som vi just har sett, hänvisade till Kristus som ”ett påskalamm” (1 Korinthierbrevet 5:7), och aposteln Johannes skrev att Johannes Döparen erkände Kristus som “Guds lamm, som tar bort världens synd!” (Johannes 1:29). Det felfria lammet av mankön representerade Jesus Kristus som det fullkomliga, syndfria offret som dog i vårt ställe, och hans död betalade straffet för våra synder och försonade oss med Gud. Hebreerbrevet 9:11-12 säger att: “Men Kristus kom som överstepräst för det goda som ska komma …. Inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, gick han en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning” Jesus Kristus köpte oss med sitt blod och utgöt sitt liv som vårt påskalamm så att våra synder kunde förlåtas.Varför måste Jesus Kristus dö? Vår Frälsare måste dö för att Gud på detta sätt kunde förbarma sig och förlåta våra synder samtidigt som han upprätthöll sin lags integritet och fullkomliga rättvisa. Bibeln säger oss att synd är ett brott mot Guds kärleks lag (1 Johannes 3:4). Vi har alla syndat och kommit till korta inför Guds härlighet. (Romarbrevet 3:23). Vi har alla förtjänat dödsstraffet för vår olydnad (Romarbrevet 5:12; Romarbrevet 6:23). Paulus illustrerade Jesu Kristi djupa kärlek genom att ge sitt liv för vår skull (Romarbrevet 5:6-8). Alla skulle vara fördömda för evigt om inte straffet för våra synder på något sätt hade betalats. Kristus, som levde ett fullkomligt liv som Guds fläckfria Lamm, ersatte vår död med sin egen. Faktum är att hans död var den enda möjliga ersättningen för vår. Hans offer blev betalningen för våra synder. Han dog i vårt ställe så att vi kunde dela livet med honom för evigt. Vi kan inte längre leva efter våra egna önskningar. Vi blir Guds återlösta, eller köpta och betalda, egendom (1 Korintherbrevet 6:19-20).
Både Jesus och Paulus gjorde det klart att påsken ska fortsätta som en kristen högtid. Jesus själv specificerade delar av påskmåltiden som fortfarande måste intas ceremoniellt för att lära kristna viktiga sanningar om honom själv och Guds fortsatta frälsningsplan.
Påskoffret i Gamla testamentet förutspådde Kristi korsfästelse. Påsken i Nya testamentet minns den korsfästelsen. Genom att fira påsken “förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” (1 Korinthierbrevet 11:26). Låt oss nu undersöka Kristi specifika instruktioner om påsk-ceremonin och de lärdomar vi bör dra av den.
En läxa i ödmjukhet och tjänande
Aposteln Johannes beskrev händelserna under Jesus Kristus sista kväll med sina lärjungar: “Påskhögtiden stod nu för dörren. Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna, som var i världen, och han älskade dem in i det sista. Då kvällsmåltiden var avslutad hade djävulen redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att han skulle förråda honom.Jesus* visste, att Fadern hade gett honom allt i hans händer, och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud.
Han reste sig upp från måltiden och lade av sig manteln och tog en handduk och band den om sig. Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torkade dem med handduken som han hade bundit om sig.” (Johannes 13:1-5). Att tvätta någon annans fötter var en handling som visade ödmjuk tjänstvillighet (1 Samuel 25:41). Jesus böjde sig ner för att själv tvätta lärjungarnas fötter för att lära dem viktiga andliga lärdomar. Berättelsen fortsätter: “Sedan han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig ner igen, sa han till dem: Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre, och ni säger rätt, för det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. (Johannes 13:12-14). Jesus lämnade sina lärjungar med en bestående påminnelse om vikten av ödmjuk tjänst till andra. Detta förstärkte en tidigare läxa han hade gett dem, som finns nedtecknad i Matteus 20:25-28, där han förmanade sina lärjungar om felaktigt och rätt ledarskap: “Då kallade Jesus dem till sig och sa: Ni vet att folkens furstar råder över dem, och de som är mäktiga utövar sin makt över dem. Men så ska det inte vara bland er. Utan den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare,och den bland er som vill vara den främste, han ska vara er tjänare, liksom Människosonen har kommit, inte för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” Den enkla handlingen att tvätta andras fötter lär oss en viktig läxa som är nära förknippad med påsken. Han avslutade: “För jag har gett er ett exempel, för att ni ska göra så som jag har gjort med er.” (Johannes 13:15). Hur många kristna följer idag Kristi exempel och lyder hans enkla instruktion att tvätta varandras fötter och efterlever den inställningen i sina liv? Som Guds förlossade egendom genom Kristi offer bör våra liv ägnas åt att tjäna Gud och våra medmänniskor.
Brödet: symbol för Kristi kropp
Senare, medan lärjungarna åt, förklarade Jesus att en av dem snart skulle förråda honom (Matteus 26:21-25). Men lägg märke till Matteus 26:26: “Men när de åt, tog Jesus brödet och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sa: Tag och ät. Detta är min kropp.” Det osyrade brödet som åts i det gamla testamentets påsk skulle alltså få en ny betydelse för lärjungarna.
Kristi kropp skulle bli ett offer för synden, för: “Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla. Och varje präst står ju dagligen och gör tjänst och bär ofta fram samma offer, som aldrig kan ta bort synder. Men sedan han har burit fram ett enda offer för synderna, som gäller för alltid, sitter han på Guds högra sida, och därefter väntar han på att hans fiender ska läggas till en fotpall för hans fötter. För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat dem som blir helgade.” (Hebreerbrevet 10:10-14). Genom att acceptera Jesus Kristus offer i stället för vår egen död, efter vår omvändelse och tro, förlåter Gud oss och ”helgar” oss – avskiljer oss– för det heliga syftet att lyda honom.
Vårt beslut att äta påskbrödet betyder att vi förstår att Jesus Kristus har: “nu vid tidernas slut en gång för alla trätt fram för att genom offret av sig själv utplåna synden” (Hebreerbrevet 9:26). Han samtyckte frivilligt till att lida en plågsam död för vår skull. Kristus bar i sin kropp det mentala och fysiska lidande som synden förorsakade.
Jesu offer är också nära förknippat med vårt helande. Petrus skrev om Kristi lidande följande: Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade.” (1 Petrus 2:24). Jesaja profeterade om Jesu lidande för vår skull: “Men det var våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som straffad, slagen av Gud och pinad. Han blev sårad för våra överträdelser och slagen för våra missgärningar. Straffet blev lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jesaja 53:4-5).
Matteus 8:16-17, som beskriver helande händelser under Jesu verksamhet, säger att han hjälpte “många som var besatta av onda andar. Och han drev ut andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.”
Jesus visade att han var den utlovade Messias genom mirakulösa helanden. Men förutom att visa sin medkänsla visade sådana helanden att Kristus hade makt att förlåta synd (Matteus 9:2-6).
Synd leder till lidande! Det fullständiga helande som möjliggjordes genom Kristi fullkomliga offer omfattar hela människan och lindrar och eliminerar det mentala, emotionella och fysiska lidande som är en följd av våra synder.
Genom förlåtelsen av våra synder gjorde Kristus det också möjligt för oss att få evigt liv. ”Jag är livets bröd”, sade han. ”Era fäder åt manna [den näringsrika substansen som Gud gav Israel under deras 40-åriga vandring i öknen] i öknen, och de dog. Men med det [Kristus syftar här på sig själv] bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter av det, så skall han inte dö. Jag är det levande brödet som har kommer ner från himlen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva i evighet. Och bröder som jag skall ge är mitt kött som jag ska ge till liv för världen.” (Johannes 6:48-51).
En relation som leder till ett nytt sätt att leva
Påskbrödet påminner oss om den nära relation som kristna har med Jesus Kristus. I Romarbrevet 6:1-6 visar Paulus att när vi symboliskt förenas med Jesus i döden genom dopet, ”så att vi inte längre skall tjäna synden” utan ”vandra i ett nytt liv”. Att äta brödet visar vår beslutsamhet att låta Kristus leva i oss.
Aposteln Paulus beskriver denna förening med Kristus i Galaterbrevet 2:20: “Jag är korsfäst med Kristus och jag lever, men inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tro på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.” Paulus förstod att det inte längre var hans livs fokus att följa sina egna vägar. Hans relation till Jesus Kristus blev oerhört viktig för honom.
Aposteln Johannes berättar vad Kristus förväntar sig av oss i vår relation till honom: därmed att vi känner honom. “Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud…Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade” (1 Johannes 2:3-6).
Påskbrödet förstärker vår förståelse av att Jesus Kristus, det sanna ”livets bröd”, måste leva i oss och göra det möjligt för oss att leva ett helt nytt liv. Gud förlåter våra synder för att helga oss – för att fortsätta att avskilja oss för ett heligt syfte, för att lösa oss (det vill säga köpa oss för ett pris). Vi tillhör nu Gud så att han kan fullborda sitt syfte med oss.
Betydelsen av påskvinet
Varför befallde Jesus sina lärjungar att dricka vin som en symbol för hans blod under påskhögtiden? Vad symboliserar detta?
Kristus visste att det att dricka lite vin som en symbol för hans utgjutna blod skulle göra ett djupt intryck på våra sinnen att hans död var för förlåtelse av våra synder.
Det hade blivit tradition bland judarna att dricka vin vid måltider vid heliga högtider, inklusive påsken. Men Jesus gav vinet en särskild betydelse denna kväll: ”Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: “Och han tog bägaren och tackade och gav åt dem och sa: Drick alla av den.För detta är mitt blod, det nya förbundet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.Och jag säger er: Härefter ska jag inte dricka av denna vinträdets frukt förrän den dag då jag dricker det nytt med er i min Faders rike.” (Matteus 26:27-29).
Vad kan vi lära oss av denna symbol? För det första visste Kristus att det att dricka lite vin som en symbol för hans utgjutna blod skulle göra ett djupt intryck på våra sinnen att hans död var för förlåtelse av våra synder: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker den, gör det till minne av mig.” (1 Korintherbrevet 11:25). “Han som älskat oss och renat* oss från våra synder med sitt blod,” Uppenbarelseboken 1:5). Gud förlåter våra synder genom Jesu utgjutna blod (1 Johannes 1:7).
Många människor förstår normalt denna lärosats – att Gud förlåter våra synder genom Jesu Kristi blod – men inte alla inser hur det går till. Paulus förklarade att “Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”” [av synd]” (Hebreerbrevet 9:22).
I Gamla testamentet står det att Gud uppmanade Israels präster att utföra vissa uppgifter som innefattade ett system för rening och renande med hjälp av blod från offerdjur, vilket förebådade utgjutandet av Kristi blod, det yttersta offret för synden. Han befallde nationen att följa detta tillfälliga system för rituell rening av synd (Hebreerbrevet 9:9-10). Djur offrade tjänade som en symbol eller representation av det enda verkliga och framtida offret, Jesus Kristus, som skulle betala straffet för allas synder en gång för alla.
Bibeln lär att en människas liv finns i hennes blod (1 Mosebok 9:4). När en person förlorar tillräckligt med blod, dör han eller hon. Därför gör blod, när det utgjuts, försoning för synd, som leder till döden (3 Mosebok 17:11). Jesus förlorade sitt blod när han piskades, korsfästes och genomborrades (Lukas 22:20; Jesaja 53:12). Han utgöt sitt blod och dog för mänsklighetens synder.
När vi dricker vinet vid påskhögtiden bör vi noga överväga dess betydelse. Den lilla mängden vin representerar det livgivande blod som flödade från Jesus Kristus döende kropp för att våra synder skulle förlåtas (Efesierbrevet 1:7). Med denna förlåtelse kommer slutligen frihet från döden.
Jesus Kristus blod täcker inte bara våra synder fullständigt, utan gör det också möjligt att ta bort vår skuld. Hebreerbrevet 9:13-14 jämför det fysiska offret av ett djur med Kristi blod: “För om blod av tjurar och bockar och aska av en kviga, stänkt på de orenade, helgar till köttets renhet, 14 hur mycket mer ska inte Kristi blod, han som genom den evige Anden har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud, rena era* samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden.” Ordet samvete kommer från det latinska ordet conscire, som betyder ”att vara medveten om skuld”. Vårt samvete är vår medvetenhet om rätt och fel.
Vår delaktighet i vinet i den nytestamentliga påskceremonin är ett uttryck för vår tro att Gud verkligen har förlåtit oss. Vi är fria från synd och skuld (Johannes 3:17-18), “och våra hjärtan är renade från ett ont samvete” (Hebreerbrevet 10:22). Vi lever i ett nytt liv med ett rent samvete (Romarbrevet 6:14).
Vissa människor känner sig dock skyldiga även efter att de har ångrat sig. Även om vårt samvete bör döma oss när vi syndar igen, bör vi inte fortsätta att fördöma oss själva för synder som Gud redan har förlåtit. Istället bör vi ha full tillit till den frihet från skuld som Gud har gett oss (1 Johannes 1:9; 1 Johannes 3:19-20).
Tillgång till Fadern
Kristi utgjutna blod gör det också möjligt för oss att komma fram till Guds Faders tron. Under det gamla förbundet var det bara översteprästen som fick komma in i det område i tabernaklet som kallades det allra heligaste (Hebreerbrevet 9:6-10). ”Nådastolen” som stod där ovanpå förbundsarken representerade Guds tron. 3 Mosebok 16 beskriver den ceremoni som ägde rum varje år vid ett annat av Guds heliga högtider, försoningsdagen. Vid den tiden tog översteprästen blod från en get, som symboliserade Jesu Kristi framtida offer, och stänkte det på nådastolen så att israeliterna symboliskt kunde renas från alla sina synder (Hebreerbrevet 9:5-16).
Eftersom Jesu Kristi blod tar bort synden och gör oss rena inför Gud, kan vi njuta av direkt tillgång till Fadern (Hebreerbrevet 9:24). Jesus, som vår överstepräst, gick in i det allra heligaste genom sitt eget blod (Hebreerbrevet 9:11-12). Vi kan nu närma oss Gud Fadern utan tvekan eller rädsla för att bli avvisade, utan med förtröstan och visshet (Hebreerbrevet 10:19-22).
Hebreerbrevet 4:16 talar om den förtröstan vi kan ha när vi närmar oss Gud: “Låt oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.”Jesus Kristus gör det möjligt för oss att uppleva denna intima relation med vår Fader.
Vårt förbund med Gud
Kristi blod betyder också att han har ingått ett förbund, eller en överenskommelse. Som vi har sett, när Jesus gav sina lärjungar vinet under deras sista påskmåltid tillsammans, sade han till dem: “För detta är mitt blod, det nya* förbundet” (Matteus 26:27-28).
Varför kallas detta vin ”det nya förbundets blod”? Författaren till Hebreerbrevet förklarar att efter att Gud på Sinai-berget hade ålagt det forna Israel det som nu kallas det gamla förbundet, och efter att israeliterna hade svarat med lydig hängivenhet, bekräftades förbundet genom en ceremoni där blod stänktes. Bibelns författare kallade detta för ”förbundets blod” (Hebreerbrevet 9:18-20; Hebreerbrevet 9:13:20; 2 Mosebok 24:3-8).
Vi måste förstå att omvändelse, dop och acceptans av Jesu Kristi offer – tillsammans med tron på hans löfte att förlåta våra synder – utgör ett förbund med Gud. Genom detta förbund, som vi tacksamt accepterar och kan lita fullt och fast på (Hebreerbrevet 6:17-20), ger Gud oss evigt liv. Genom att acceptera Kristi offer för syndernas förlåtelse ingår vi ett förbund med universums Gud. Villkoren i detta förbund är absoluta, eftersom det beseglades med Jesu Kristi utgjutna blod (Hebreerbrevet 9:11-12, Hebreerbrevet 9:15). Vi påminns om detta förbund varje år när vi firar påsk.
Vilka är villkoren för detta förbundsförhållande? “Detta är det förbund som jag ska sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen ska jag skriva dem, 17 och deras synder och deras lagbrott ska jag inte mer komma ihåg” (Hebreerbrevet 10:16-17).
Det forna Israel hade inte hjärtat att troget hålla Guds bud (5 Mosebok 5:29). Under det nya förbundet skriver Gud dock sina lagar i våra hjärtan och sinnen. Dessa lagar är inte de fysiska reningslagar som ingår i systemet med offer, tvagningar och ritualer i tabernaklet. I stället är det heliga och rättfärdiga lagar som definierar rätt uppförande gentemot Gud och vår nästa (Romarbrevet 7:12) och leder till evigt liv (Matteus 19:17). Att vi dricker påskvinet är en symbol för att vi accepterar detta förbund som bekräftats genom Jesu Kristi blod.
Årlig högtid i den tidiga kyrkan
Nya testamentet visar att de kristna fortsatte att fira de årliga högtiderna vid de tidpunkter som Gud hade föreskrivit. Som vi har sett firade Jesus i sin ungdom påsken varje år på den angivna dagen (Lukas 2:41), och han fortsatte denna sed med sina lärjungar. Den tidiga kyrkan fortsatte att fira de andra högtiderna vid de angivna tidpunkterna. I Apostlagärningarna står det till exempel att Jesu efterföljare samlades för att fira pingsten: “När pingstdagen* var inne var de alla samlade i full enighet**”Skriften ger ingen antydan om att den tidiga kyrkan skulle ha lagt till eller ändrat de datum som Gud hade fastställt för sina högtider. Uttrycket i 1 Korinthierbrevet 11:26 –””För så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare,” – betyder helt enkelt varje gång kristna gör det. Och det avser att fira påsken varje år på rätt dag och därmed “förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.”
Bibeln specificerar att påsken ska firas varje år, och historien vittnar om att den tidiga kyrkan firade den årligen. Påsken, som ett minne av Jesu död, ska firas en gång om året, inte närhelst eller hur ofta man själv väljer, precis som alla andra årliga högtider. Varken Jesus Kristus eller hans apostlar angav att vi skulle ändra när eller hur ofta vi firar någon av Guds heliga högtider.
I enlighet med deras exempel bör vi fortsätta att fira påsken i början av kvällen den 14:e dagen i den första månaden (Abib eller Nisan) i den hebreiska kalendern. (Se ”Guds årliga högtider – helgdagskalender” för datum.)
Under sin sista påsk med sina lärjungar förklarade Jesus att denna högtid också har betydelse för framtiden. I Matteus 26:29 sade han till dem: ”Härefter ska jag inte dricka av denna vinträdets frukt förrän den dag då jag dricker det nytt med er i min Faders rike.”
Att fira påsk varje år påminner oss om att Gud är den som förlåter synder och ger oss evigt liv i sitt rike genom Jesu Kristi offer, vår påsk. Denna högtid är ett minne av vår Skapares fortsatta roll i mänsklighetens frälsning.